Min pappa

Jag och brorsan förlorade vår pappa den 18 februari 2007. Jag minns så väl den morgonen, det var en söndag. Jag skulle göra min andra dag på BikBok i Valbo, och jag skulle öppna butiken själv. Jag och Tommy bodde hos Tommys mamma den lilla tiden innan vi fick en lägenhet i Sandviken. Vi hade precis flyttat hem från Västerås just för att pappa hade blivit sjuk. Han hade fått en nervsjukdom. ALS. En dödlig nervsjukdom. Hans muskler skulle förtvina bort allt eftersom och det skulle sluta med att hans största muskel, hjärtat, inte heller skulle orka mer. När klockan var runt sex på morgonen så ringer det på min mobil, skyddat nummer. Jag tänkte att nu är det sjukhuset som ringer och ska berätta något bara. Pappa hade åkte in på sjukan några dagar innan, bara för att han somnade helt utan förvarning när som helst på dagen. Det kunna vara att vi satt och åt eller fikade och helt plötsligt så satt han i sin permobil och sov. Pappa hade blivit så pass klen att han inte orkade gå själv utan han tog sig fram med hjälp av en permobil. Han kunna fortfarande äta och prata utan problem men vi visste att längre fram i tiden skulle även det sluta fungera. Vi hade fått informationen om att vi i framtiden skulle behöva operera in en peg i magen och ge pappa mat genom den eftersom att han inte skulle kunna få i sig mat genom munnen. När jag svarade i telefonen så var där en manlig röst i andra änden. Hej det är från Gävle sjukhus dethär. Jag måste tyvärr meddela att Kenneth gick bort i morse.... jag skrek och grät om vartannat och slängde telefonen till Tommy som förstod vad som hade hänt. Jag fattade verkligen inte att han var död. Pappa hade ju ringt mig dagen innan och sagt att han trodde att han skulle få komma hem igen på måndag eller tisdag. Åsså var han död nu. Lill-brorsan var på nån slags "skolresa" i Ockelbo just den helgen, så mamma åkte dit och hämtade hem honom där på morgonkvisten. Jag glömmer aldrig den dagen! Inte heller dagarna innan den dagen. Jag var hos pappa väldigt mycket innan han gick bort. Vi hade ju som sagt flyttat hem från Västerås just för att få vara med pappa hans sista tid. Men vi trodde iaf att hans sista tid skulle vara några år, inte några månader. Jag är glad för pappas skull att han slapp leva så länge med denhär sjukdomen. Han hade ett rätt värdigt liv på slutet ändå. Vi var ju inställd på att han bara skulle kunna sitta i sin pemobil, inte äta, inte prata, inte kunna göra någonting själv, ha assistenter runt ikring sig hela tiden. Men det slapp han tack och lov! Pappa pratade om att han längtade till sommaren, det skulle bli så mycket lättade att ta sig ut med permobilen då. Han hade tankar om att kunna ta den själv och åka och hälsa på hos folk. Men det hann han aldrig med. På pappas begravning sjöngs denna låt med GylleneTider, just för att de kändes som att de va såhär pappa tänkte:

Jag sitter här en stund
Och blundar men jag ser ändå
Jag räknar varje sjunde våg
Och svävar i en guld trädgård
Jag har suttit här ett tag
Sommarnatt blev sommardag
Jag ville aktivera min tro
Jag ville höra gräset gro

För hela året har jag väntat på
Juni, juli, augusti
För vindarna är varma då
Juni, juli, augusti

Du tror jag inte ser dej så
Du kommer utan kläder på
Men jag tror jag vet allt jag vill
Gud var god när du blev till
Jag sitter kvar en stund
Björkar blir en skuggig lund
En soldans på din grammofon
Håller regnet härifrån

För hela året har jag väntat på
Juni, juli, augusti
Allting verkar lättare då
Juni, juli, augusti.

Innan du får gå
Vill jag får reda på
Har du nånsin känt så här?

Hela året har jag väntat på
Juni, juli, augusti
Allts känns mycket bättre då
Juni, juli, augusti
Allting verkar lättare då
Juni, juli, augusti
Vindarna är varma då
Juni, juli, augusti

Denhär låten med Staffan Hellstrand sjöngs också, för det var så jag och brorsan kände:

Det kallas himlen och jag har aldrig varit där
Men när jag ser på alla stjärnor över himlen
så önskar jag att du var här.
Du var så poetisk
och nu går du i en annan värld
Och jag kan bara säga
Kom tillbaks
Den här världen är så underbar.
Kom tillbaks
Hela världen var så underbar.
Och det kunde lika gärna varit jag.
Lilla fågel blå

Vi var så unga och vi kunde inte säga stopp.
Fast världen föll som ett korthus
när vi försökte klättra opp.
Och vi fick aldrig säga
hur vi älskade varandra
som bara vänner gör, men
Kom tillbaks
Den här världen är så underbar.
Kom tillbaks
Hela världen var så underbar.
Och det kunde lika gärna varit jag.
Lilla fågel blå

Du var så poetisk
och nu går du i en annan värld.
Jag tror den kallas himlen
och jag har aldrig varit där.
Men när jag ser på alla stjärnor över himlen
så önskar jag att du var här
och nu kan jag bara säga
Kom tillbaks
Den här världen är så underbar.
Kom tillbaks
Hela världen var så underbar.
Och det kunde lika gärna varit jag.
Lilla fågel blå

Ibland kommer det liksom över en och då är det så skönt att skriva av sig lite eller prata om det. Denhär gången blev det i skrivform.

Kram från oss!